13:14 (avslutad 16:10)

Postade en selfiesamling på Instagram idag och möttes av så mycket snällhet. Sociala medier kan verkligen vara en vacker plats. Det finns så fina, genuina själar där som jag aldrig mött i verkligheten men som ändå ger mig så mycket helt kravlöst. Önskar jag en dag kan ge lika mycket tillbaka.

Jag somnade när jag skrivit sista meningen i förra stycket. Tröttheten bara kom över mig som om det lades en slöja över mitt huvud. Sov sittandes framför Unga Mammor i tvåsitssoffan i mitt flickrum fram till mamma härjade in med dammsugaren och jag sluddrade fram, halvt vaken, att jag ville ha vatten och en chokladboll. Blir jämt så sötsugen när jag vaknar från naps på dagen.

Nu kedjeröker jag i skuggan på altanen. Stänger ute pratet omkring mig och försöker bestämma restaurang inför kvällen. Är verkligen inte hungrig eller sugen på något. Vill mest bara sova, kanske äta lite baguette med aioli framför en koreansk skräckfilm jag funnit om en mamma som äter foster som dumplings för att bli fertil. Men jag är pappas sällskap och har således inget annat val än att åka med till ett litet samhälle av hans val och placera mig på en restaurang med en tallrik framför mig.

Ryggen värker ännu. Det här värkskovet verkar aldrig vara över, kanske är det bara det nya normala. Något att vänja sig vid, att sluta knapra citodon mot. Acceptera som en del av vardagen. Det skrämmer mig. Vill verkligen inte att det ska vara något annat än ett ovanligt långdraget och illa skov.

Handlade dekorativa växter för 1200:- idag. Alltså, fejkväxter. Glömde ta hänsyn till prislapparna. Fick ångest på vägen hem och lämnade sedan tillbaka 2/3. Resterande ska jag använda till lampan jag bygger av en stor gren. Är i en period där jag inbillar mig att jag inte bara är kreativ utan även händig samt har ett öga för komposition & inredning. Det kan bara gå fel.

Torsdag imorgon. Det innebär att jag får träffa Nathalie igen efter mer än sex veckor ifrån varandra. Blir varm i hjärtat av det.

Nu har jag valt restaurang. Pappa Blå.

Då åker vi.

If the world was mine I would watch it crumble
– Meechy Darko in Afterlife by Flatbush Zombies

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s