00:37

Doppar små bitar baguette i aoli. Något av det godaste jag vet. Äter det flera dagar i veckan till middag, vilket är mindre bra. Njuter halvt av smakerna, längtar halvt till semestern är över och kostplanen tar vid igen.

Slötittar på Down a Dark Hall. Har ingen uppfattning om den än men det stod mellan den, ännu ett avsnitt av Normal People som jag blivit så besviken på eller en asiatisk skräckfilm. Och jag vill kunna multitaska så det fick bli det engelsktalande alternativet, dessutom det som inte var en skam i jämförelse med litteraturen den är baserad på.

Har färgat håret. Gråsvart. Fast blev mest svart och lite lila i hårbotten? Bryr mig helt ärligt inte så hemskt mycket så det är säkert okej. Hår är bara hår. Förr grät jag i provrum efter frisörbesök där det klipptes fler centimeter än jag önskat. Idag tänker jag att det växer ju ändå ut igen tillslut. Livet är långt nog för att håret ska hinna bli långt.

Rensar mobilen. Har flera tusen screenshots, framför allt memes. Började med att rensa år 2021. Skrev listor med böcker jag ska läsa, filmer och serier som ska ses, hudvård att testa. Allt utifrån tips jag printscreenat. Blev hundratals tips på ovanstående samt poddar, sommarprat, smink, tv-spel och hårprodukter. Nu publicerar jag memes dagligen för att bli av med de jag sparat de senaste sju månaderna. Sen kan jag ta tag i år 2020. Ett fint år, så fint att det kommer bli smärtsamt. Så jag låter 2021 ta lite extra tid.

Jag och Ylva hamnade inne i det mörka hörnet av internet som avhandlar Reborn Dolls. Alltså dockor som ser ut som mänskliga barn och används för rollspel eller som substitut när ägaren, eller (oftast) ”mamman”, inte kan få barn eller har förlorat barn. Det sägs fungera väl som terapi och att de flesta vet att dockorna inte är äkta barn. Det känns dock tveksamt om alla verkligen har en sådan verklighetsförankring när man väl studerar deras Instagramkonton: fantasin har blivit den nya verkligheten. Den bekvämare, den lyckligare. Det ger mig blandade känslor av obehag, tragik, empati och lite skratt. Nu kan jag ju ha extra svårt att se det positiva i dessa dockor på grund av att jag sett båda säsongerna av The Servant, en skräckserie som handlar just om en mamma som förlorar sitt barn och sedan får för sig att dockan som ersatt det är levande.. För övrigt rekommenderas första säsongen starkt. Bland annat M. Night Shyamalan ligger bakom den, geniet vi alla känner till.

Imorgon ska min mamma ha en fest för sina vänninor. Pappa & jag ska fly huset till någon plats utanför Kalmar. Han ska bjuda på middag och jag ska nog ta en drink och röka för många cigaretter när jag blir onykter. Innan dess har jag ett prov att lyckas med, ett bad att ta med Sara och en bok om ålar att läsa ut.

Ögonen klipper nu. Filmen väntar och sängen därefter. Puzz haj blåggen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s